Kungälvsklubbarna fann varandra under resan till Italien
Kungälvslöparna (KUL) är välkända i Kungälv för sina lika regelbundna som sociala löparträffar varje vecka, året runt i alla väder. Team Kungälv har fokus på att utmana sig själva och sin fysik i triathlon, med krävande träningar och socialt umgänge. Nu har klubbarna kommit på att det går utmärkt att också stötta och inkludera varandra. En resa till Italien blev ett lyft för bägge konstellationerna.
Team Kungälv reste ner till Italien och Cervia för Ironman-tävlingen Emilia Romagna. Samtidigt var Kungälvslöparna där för ett träningsläger, de är en fristående löpargrupp inom Kongahälla AIK. Tillsammans utgjorde de båda konstellationerna en unik och stor delegation.
Här är berättelsen om resan som blev till en upplevelse.
– Vi var 15 från Team Kungälv som gjorde en hel Ironman, fem gjorde en halv. Alla 20 kom i mål. Otroligt att det gick så bra för alla. Mirella (Carlsson) gjorde personbästa och blev 13:e i damernas proffsfält. Det är inte vanligt att så många genomför något så utmanande som en hel Ironman, säger Jonas Möller, en av triathleterna i Team Kungälv.
Han fortsätter:
– Mirella är född -75 och har valt att gå över till att vara proffs. Hon är otroligt engagerad, motiverad och samtidigt ödmjuk. Det är väldigt inspirerande att träna med henne.
Vi skapade en samhörighet med att träffas, med folk från olika bakgrunder och yrken.
Kungälvslöparna, med löpargurun Johan Lindh i spetsen, passade samtidigt på att köra hårt på sitt sätt med två pass om dagen.
– En del är med i båda grupperna, en del enbart i den ena eller andra. Nu samlade vi båda konstellationerna. Vi skapade en samhörighet i att träffas, med folk från olika bakgrunder och yrken. Det är inte självklart att det ska funka så att man blir till en grupp, men här stöttade vi varandra i träning och tävling – och fann en glädje i det. Det var fantastiskt. En kille på 17 år reste med för att heja på sina föräldrar i Ironman. Han hängde sedan med oss övriga löpare och körde löpning. Det var det roligaste han hade gjort, han var lyrisk, berättar Johan Lindh.
Nära 50 personer i resesällskapet
Martin Edofsson, ordförande i Team Kungälv, är inte förvånad över entusiasmen som Johan lyckades skapa i gruppen, oavsett åldersskillnader.
– Johan är en duktig coach och vi kan nyttja varandras styrka, vi drivs av att göra saker tillsammans, säger han.
Totalt var det strax under 50 personer som reste ihop, med olika nivåer i allt från nybörjare till elitidrottare, som alla har behov att ladda upp på sitt eget sätt.
– Glädjen överträffade allt annat. Det var intressant att se hur vi stöttade varandra. Vi hade en del nybörjare som inte kört långa tävlingar innan, med den mentala pressen, säger Mia Edofsson, rutinerad triathlet i Team Kungälv.
Några i gänget var inte där för att idrotta i första hand, utan bara umgås och njuta av sommaren. Deras insats var lika ovärderlig eftersom de tog på sig att köra bil ner till med ett 20-tal cyklar som behövs för tävlingarna.
För mig som brinner för ideella verksamheter är den här typen av träning, tävling och resor ett tvärsnitt av samhället.
– Det är inte helt enkelt att få med all utrustning. Det krävs ett arrangemang utöver det vanliga – och då säger någon som inte ska tävla: ”skitkul, jag hjälper till att ordna resan”, berättar Jonas Möller.
– För mig som brinner för ideella verksamheter är den här typen av träning, tävling och resor ett tvärsnitt av samhället. I många andra sammanhang är det jobbet eller den enskilda idrotten som är gemensamt, med en viss typ av människor. Här fanns en bredd av ålder, kön och erfarenheter av samhället i stort. Det var personer som bara tränar, andra var elitidrottare eller elitmotionärer. Det blev ett sammanhang där vi lyckades få ihop det och inkludera alla sakerna. Och känner man sig välkommen blir det roligare, säger Martin Edofsson och fortsätter:
– Det är utmanande att kunna balansera det sociala spelet med att vara högpresterande. Varje individ har sina egna mål om varför de håller på, om de ska kvala in till VM eller som jag: för att det är roligt. Alla prestationer måste finnas och det är ingen hierarki. Mina mål är lika viktiga som Jonas mål och den som är bäst i världen i sin åldersklass, tycker han.
Tyfonen skakade om
Fast äventyret kunde tagit slut innan det ens hade börjat. En tyfon drog in över Cervia. Kaosvädret tvingade arrangören att ställa in första dagens tävlingar, det funkade inte att genomföra dem ens för de mest garvade triathleter. Oron över att behöva åka hem i ogjort ärende föll bort helt nästa dag. Då var tyfonen ett minne blott och Cervia visade upp sig från sin allra bästa sida med ett strålande väder.
– Ironman-organisationen, lokala myndigheter och alla frivilliga i staden Cervia hade gjort ett fantastiskt arbete med att städa kvällen innan. Lera, fallna löv och träd – allt var uppsopat, berömmer Martin Edofsson.
– De fick skjuta på Ironman-tävlingen till söndagen och genomföra den samtidigt som halvdistansen. Kvartsdistans ställdes in helt. Vi gick upp till en otroligt tidig revelj vid fyrasnåret. Om vädret var katastrof på lördagen så blev söndagen en mental boost över att tävlingen blev av och det under magiska förhållanden, säger Mia Edofsson.
Det är tre gånger så roligt. Triathlon är den ultimata sporten.
En full Iron man börjar med 3,8 kilometer simning, sedan upp på cykeln i 18 mil, för att avsluta med ett maratonlopp på 42,2 kilometer. Man behöver knappast vara soffpotatis för att rygga tillbaka bara av att läsa innantill om strapatserna.
– Det är tre gånger så roligt. Triathlon är den ultimata sporten. Om man bara löptränar blir det lätt skador och enformigt. Triathlon kan man träna något varje dag. Sedan är det inte bara tre grenar, utan det behövs också såväl en plan för genomförandet när det gäller mentala och fysiska svackor samt en väl beprövad matplan för att säkra energiintaget under den långa tävlingen. Det är det som är roligt med långdistans, knoppen ska vara i balans med kroppen, tycker Mia Edofsson.
En riktig best att besegra
– Vilken best vi har framför oss att vinna över…! Men man kan bryta ner kolossen. Vi har varit ute och simmat ett par gånger i veckan. Och har man genomfört Vätternrundan är man van vid den distansen. Här är det 18 mil jämfört med Vätternrundans 30. I Kungälvslöparna springer vi två-tre mil varje lördag. Kosten är otroligt viktigt, eftersom man gör av med många tusen kalorier, säger Jonas Möller om hur han förbereder sig mentalt för en tävling.
Hur var banan i Cervia?
– Väldigt bra. Vi simmade i Adriatiska havet. Det är salt med bra flytkraft och lättsimmat. Det var lite vågor, men inget avancerat, och varmt i vattnet. Cyklingen var intressant. Den gick till stor del på en avstängd motorväg, det var speciellt att uppleva motorvägen på ett sätt man inte gör annars. Cykelloppet gick också upp i en italiensk by på en liten bergstopp. Den stigningen gjorde vi två gånger, annars var det en flack bana. På vägen passerade vi stora sjöområden som är kända för sina flamingos, jag såg 100-tals. Löpningen gick i Cervia genom den äldre bebyggelsen och hamnkvarteren. Där satt publiken och drack vin, berättar Mia Edofsson.
Alla idrottare behöver publikstöd, särskilt i den här typen av tävlingar.
Johan Lindh och hans KUL-löpare hejade på från sidan som goda supportrar, dock inte från barstolarna.
– De såg starka ut, det var grymt att se. Och de levde på det i några kilometer. Martin kom gående, men när han såg oss tänkte han ”nu får jag börja springa lite”, säger Johan Lindh.
– Alla idrottare behöver publikstöd, särskilt i den här typen av tävlingar. Stödet gör att man rycker upp sig, det ger enormt mycket positiv energi. Det krävs mycket vilja och jag drivs på om någon hejar på. Då måste jag ge tillbaka. Man sätter mål framför sig. Det är upp för berget, ner för berget, och man lägger upp hela löpningen för att se snygg ut när man springer förbi sin publik (skatt), säger Martin Edofsson.
Nästa stora resa blir för Kungälvslöparna, som siktar på att göra gemensam sak på New York city marathon i november.
LÄS MER:Det hemska blev en utmaning för Mirella
LÄS MER:Löparna sprang ut i värmen – premiär för Kungälvs stadslopp
