Generation RUF – en släktsaga genom flera divisioner

Lagkaptenen Filip Larsson har varit i Romelanda UF sedan barnsben, sånär som på en säsong i Kongahälla.

– Romelanda UF är en central del i bygden. Jag är född och uppvuxen här. Jag flyttade tillbaka för fem år sedan, efter att ha bott i Kungälv. Jag började i fotbollsskolan och åkte sedan med syrran (två år äldre) och spelade. Pappa hade spelat här och han var med som ledare där på Gunnars äng. Och farfar har också spelat i Romelanda. Jag tittade i gamla RUF-tidningar och såg bilder på Janne Flodin, men hittade inte farfar, säger Filip Larsson.

Tränaren Janne Flodin har varit ledare i 29 år och spelare dessförinnan, tills knäet satte stopp för fortsatt spel.

Det finns inte mycket annat att göra i Romelanda

Enda roliga att göra i Romelanda?

– Min pappa spelade här i två säsonger. Det finns inte mycket annat att göra i Romelanda (skratt), säger Janne Flodin, som har sonen Gustav med i dagens upplaga av Romelanda.

– Det är sanningen till att man är kvar här, flikar Filip Larsson in.

Filip Larsson är 29 år och har varit A-lagsspelare sedan tonåren. Han minns mycket väl debuten i division 4 för tolv år sedan. Han och några jämnåriga kamrater blev kvar i spillrorna efter en omfattande generationsväxling där de flesta äldre i laget hade slutat. Inte Anders Carlsbogård såklart, men han hade i stället åkt på ett benbrott och kunde inte vara med av den anledningen.

– Det var en bortamatch mot Öckerö. Jag var ensam mittback i en trebackslinje. Vi förlorade med 1–12. Det var en speciell säsong med hög spelaromsättning och många höll inte nivån för att spela i fyran. Sedan klarade vi oss kvar i femman året efter, det var en säsong som var sådär. Vi bytte hela truppen på ett par år, säger Filip Larsson, som säkert gick stärkt ur de magra åren.

Målvakten Björn Sjösvärd är inte infödd i Romelanda UF, är inte Romelandabo och sitter till och med i styrelsen för en annan klubb – IK Kongahälla. Det går ändå inte heller att komma runt Björn Sjösvärd som en lojal föreningsmänniska i ordets rätta bemärkelse.

Om vi spelar A-lagsmatch kommer pojkar på åtta år och säger ”Hej Björn”.

Kongahälla-Björn en genuin RUF:are

– Jag trivs väldigt bra, det är en trevlig förening där allt är samlat. Om vi spelar A-lagsmatch kommer pojkar på åtta år och säger ”Hej Björn”. Vi har eget omklädningsrum och bastu, det är en jättefin anläggning. Det var inte för anläggningen jag bytte hit, men det är en anledning till att jag har kommit tillbaka och är kvar. Det är många lag i Göteborg som åker spårvagn till någon tråkig konstgräsplan och hem igen. Under pandemin blir det inte mycket bastu eller omklädningsrum, men vi har det ändå här, säger han och lägger till:

– Vi är ett gäng spelare som har varit här länge.

Veteranerna Filip Larsson och Björn Sjösvärd tror på ett bra defensivt Romelanda 2021. Bild: Niklas Ohlson

1/13

Björn Sjösvärds klubbkänsla för RUF går djupt, ända ner till bordtennissektionens lag i division 7.

– Pingiskarriären kommer jag att fortsätta med. En gång knäckte det till i ryggen för att jag hade spelat pingis innan. Då blev man retad, berättar den 31-årige RUF-målvakten, som hoppas kunna spela fotboll i många år till.

– Många i laget umgås privat och det underlättar, säger Filip Larsson angående lagandan.

Romelanda har likt IK Kongahälla haft några ungdomskullar med få spelare. Det är först nu som det börjar röra på sig underifrån.

– Vi har ett uppsving för äldre juniorer och pojkar i P16. Det var länge sedan vi hade så många äldre juniorer, säger Filip och minns hur det var när han var ungdomsspelare.

– Alla i skolan spelade fotboll. Vi hade två lag ända upp till P16, säger han.

– Idag vill de inte ta på sig att träna måndag och onsdag, varje vecka, tror Björn Sjösvärd.

– … det gör att vi fortsätter att sparka boll i 90 minuter, säger Filip Larsson.

Defensivt starka

Snart börjar serien och vi styr om samtalet till nutid och återkomsten i division 4.

– Vi har tappat ett par från förra året och fått in lite nya förmågor … fast då ska vi var mer än elva på träningen, som senast. Det har varit ok i perioder, lite sämre emellanåt. Vi har haft de vanliga vårskavankerna och några långtidsskador. Patrik Persson är korsbandsskadad, säger Filip.

Vi kommer inte spela ut något lag

Det hindrade inte honom från att spela i slutet av förra säsongen.

– Han är stabil trea i träningsligan. Vi har tappat spelare som har högre kaliber och rutin, konstaterar Janne Flodin, som kanske mest grämer sig över att Max Harris, en spelare med kapacitet att nå högre upp i seriesystemet och var uttagen i Årets lag 2020 i Göteborgs-Posten, har valt att spela vidare i division 7-laget Västanå.

Hur kommer Romelanda se ut i år?

– Samma som innan. Vi kommer att vara ganska organiserade defensivt och tunga att möta. Det var därför förra året gick så pass bra. Det blir skoj att komma i gång, även om det hade varit önskvärt att starta först till hösten. Det känns rimligt att det blir en enkelserie. Det hade varit jäkligt mycket matcher annars och tufft för oss att få ihop det. Sedan får andra tycka vad de vill. De får väl spela träningsmatcher i stället, säger kapten Larsson.

Carlsbogård är redo, eller?

Trots avancemanget fick Romelanda stå ut med epitetet ”sämsta laget vi mött”. RUF-gänget kan stå ut med det så länge poängen trillar in.

– Vi kommer inte spela ut något lag, spår Björn Sjösvärd.

Till sist till elefanten i rummet: kommer tränaren Anders Carlsbogård, 50 år, att finnas med på plan i år igen?

– Jag lägger till Anders i laguppställningen, säger Janne Flodin när hans tränarkollega inte hör på.

Kommer Filip Larsson att hänga med lika länge?

– Det är lika stor sannolikhet som att Janne skulle spela i 20 år till, tror Larsson själv.

Niklas Ohlsonniklas.ohlson@kungalvsposten.se