Bakom Jöhnssons handboll finns en morfar Bengt
Det var lillasyster Alma Jöhnsson som inspirerade storebror Adam till att börja spela handboll. Idag är det bägge elitspelare i Kungälvs HK. Inte nog med det: de lockade fotbollsfantasten morfar Bengt Jöhnsson till att bry sig om handboll och han har följt dem från sidan sedan dess. Trion Jöhnsson är först ut i Kungälvs-Postens sommarserie Bakom framgången.
Det var Bengt Jöhnsson som en gång i tiden tryckte in ett ”h” i efternamnet. Att den namnutsmyckningen skulle ha något med handboll att göra är däremot inte särskilt troligt. För Bengt Jöhnsson var det mest fotboll i hemmaklubben Kortedala IF, fast redan där stötte han på blivande en handbollsstjärna.
– Jag har varit aktiv i Kortedala sedan -77. Jag tränade A-laget och juniorerna. Jag hade hand om 73:orna, där var Ljubomir Vranjes med. Där fanns också Thomas Andersson, som gick till IFK Göteborg. Då skulle alla kompisarna också spela i Blåvitt, men då sa IFK att ”vi tar inte in er, ni får fortsätta spela i Kortedala”. Vi fortsatte i två år innan laget splittrades, berättar Bengt Jöhnsson, som har hunnit bli 76 år.
När vi spelade minihandboll undrade han varför vi ”kastade gris”
– Morfar var inte jätteintresserad av handboll innan vi började spela. Han var ett fotbollsfan. Efter att vi började spela har han kollat på alla matcher. I början när vi spelade minihandboll undrade han varför vi ”kastade gris”, säger Alma Jöhnsson.
Blev intresserad av handbollen genom barnbarnen
Handbollsintresset väcktes med barnbarnen och har satt sin prägel på deras relation.
– Han har alltid funnits med runt handbollen sedan han började intressera sig för det. Morfar har kollat på många matcher och är en stor supporter, menar Adam Jöhnsson.
– Det blev naturligt att följa barnbarnen. Jag har alltid haft ett intresse för idrott och ville följa deras framgångar och motgångar. Sedan dess har jag också börjat titta på andra handbollsmatcher. Frun har en tv för sig och jag en tv med sportkanal för mig. Jag är en nörd. Under ett fotbolls-EM är det ju tre matcher varje dag, då får man sortera lite. Skulle ni spela handboll kommer jag hellre och tittar på er, säger Bengt Jöhnsson med riktning till barnbarnen.
Morfar Jöhnsson har med tiden lärt sig hur handboll fungerar.
Jag vill inte kritisera för mycket. Helst ger jag rosor.
– Han har alltid försökt komma med input, även om han inte varit involverad i handboll. Men han har kollat mycket och lärt sig. Morfar kan säga till mig att spela lite hårdare i försvaret eller att skjuta lite hårdare i krysset. Han har ett öga för sport och för saker man själv inte alltid ser, säger Adam Jöhnsson.
– Om målvakten är i ena hörnet, sätt bollen i andra och finta i luften, fyller läktarcoachen Bengt i.
– Han har sagt till mig att ta i lite mer i försvaret, visa att du är tuff, säger Alma.
– Jag vill inte kritisera för mycket. Helst ger jag rosor, menar Bengt, som kan leva ut sina känslor på läktaren.
– Jag har försökt att hålla inne med det, men när domarna dömer konstigt och jag ropar något galet, får jag höra: ”tyst, du får inte ropa här”.
Saknar liveupplevelsen
Han har saknat att var där på plats för att se sina barnbarn spela. Streamingtjänster i all ära, att vara närvarande ger en helt annan dimension som åskådare.
– Vi har tittat på Alma. Kungälv mötte Kärra i en träningsmatch i juni. Då fick vi komma in några stycken. Det var mest Kärra-publik där, men vi, deras pappa och Wilma Petterssons föräldrar var där, berättar Bengt.
– Du och pappa står ofta och pratar om matchen. Ni har era diskussioner, säger Alma.
– Er pappa har spelat handboll, säger Bengt.
– Mamma har varit handbollsspelare i Kortedala. Pappa var främst basketspelare och spelade i näst högsta serien, förklarar Adam.
Adam Jöhnsson är född 1997 och gör sin fjärde säsong i Kungälvs HK:s A-lag. Kamraten Filip Moberg tjatade tillbaka honom till moderklubben efter sejourerna i Redbergslid och Hallby. Tre år yngre Alma Jöhnsson har varit KHK trogen hela karriären. Och det var hon som hittade till handbollen först av syskonen.
– Jag började mest för att det var roligt. Vi flyttade hit 2007 och jag började med handboll 2008. Jag höll på med ridning också och kombinerade det med träning i handboll. Men till slut valde jag handboll. Jag var först in i handbollen. Vi började i Karebyskolan och det inspirerade honom, säger Alma.
Adams drömmar låg på ett annat håll.
– Ingen spelade handboll i min årskull. Då var det bara fotboll som gällde. Jag drömde om att bli fotbollsproffs tack vare att Bengt satte på mig en Blåvitt-tröja innan jag kunde prata. Jag har spelat fotboll med Kortedala, Kareby och Kode/Kareby.
– Adam har faktiskt spelat fotboll mot Jordan Larsson i Kalles kaviar cup, säger Bengt.
– Då samlades folk mest runt Henrik Larsson, minns Adam.
Han fortsätter:
– Jag spelade fotboll fram tilld jag var 15 år och kom med i stadslaget i handboll. Då började handbollen ta mer och mer tid. Vi vann Sverigecupen med stadslaget. Efter det hörde RIK av sig. Douglas Åhlström och jag gick dit, Anton Hagvall till Sävehof och Filip Moberg till Drott, säger Adam när han droppar fler talangfulla KHK-spelare.
Möter kompisen i allsvenskan
Idag vaktar Anton Hagvall målet i Alingsås i handbollsligan, Douglas Åhlström finns numera i Ale i en lägre division, medan Filip Moberg har hamnat i en av Kungälvs seriekonkurrenter, efter en sejour i Norge.
– Filip är i Varberg, så nu får vi möta honom, konstaterar Adam.
Det kan bli en karusell när spelare byter lag. Bengt satt en gång i tiden i hårda förhandlingar med Västra Frölunda IF:s fotbollssektion och den legendariske VF-ledaren Bertil Kristiansson om en spelarövergång. Då kostade det pengar att värva även om spelaren inte stod under kontrakt. Handbollen har varit rätt förskonad från fantasisummor.
– Det har börjat komma lite mer övergångssummor. Kärra fick nog en del för Simon, säger Adam och syftar på Källström, som lämnade KHK för Kärra när kontraktet gick ut 2020, men sedan värvades av Amo mitt i säsongen.
– Adam brinner för handboll. Jag vill hellre att han spelar högre upp i serierna eller går till Danmark och får bra betalt, tycker Bengt.
Kungälvspubliken är galna, vi har allt fått jättemycket stöd. Det skulle vara skitkul om vi får fylla Mimershallen igen. Det är en härlig känsla.
Om vi tittar framåt så siktar KHK damer på slutspel, herrarna vill vara i toppen av allsvenskan och gärna ta steget upp i handbollsligan.
– Kungälv dam har inte haft någon spetsspelare de senaste säsongerna, men en bra stomme som spelat ihop länge. Det är en bra kemi och med lite vilja kan de gå långt, säger Adam som Almas lags chanser.
– Marie Wall tränar mycket nu och det är en stor skillnad mot när hon kom i vintras. Hon blåser förbi alla, svarar Alma om spetsspelare i laget och fortsätter:
– Herrarna har kvar nästan hela truppen och de känner varandra väldigt bra. Jag tror det går bra för killarna, att det blir kvalplats i år igen.
I höst kan publiken vara tillbaka i Mimershallen. Det kan inte underskattas.
– Det betyder jättemycket. Kungälvspubliken är galna, vi har allt fått jättemycket stöd. Det skulle vara skitkul om vi får fylla Mimershallen igen. Det är en härlig känsla, tycker Alma.
– Hoppas att vi kan skapa intresse för folk att följa oss när vi gjorde en så pass bra säsong. Man blir extra taggad, säger Adam.
Då hoppas Bengt kunna vara där på plats.
– Det är klart jag gör. Det tror jag alla intresserade gör, de vill inte bara sitta och logga in på Solid sport på tv:n, säger han.
