Vid 17.30-tiden 4 januari föddes Sofias och sambons lilla tjej, efter ett ganska långt värkarbete.
– Vi kom in redan vid fem på morgonen så jag höll på att bli hemskickad igen, men fick till slut stanna kvar eftersom jag hade alldeles för ont, berättar Sofia från hemmet på Komarken, där hon fortfarande håller på att vänja sig vid alla nya rutiner som en liten bebis innebär.
Innan förlossningen var hon lite orolig för att pandemin skulle innebära stressade barnmorskor på grund av personalbrist.
– Men jag fick ett väldigt bra bemötande och de lugnade mig, så det kändes bra.
Förra våren till exempel fick papporna inte följa med till BB. Hur var det nu?
– Min sambo fick följa med till BB och vi var kvar i fem dagar och levde där i vår lilla bubbla, eftersom man inte kunde lämna rummet hur som helst.Vi hade packat med oss ganska mycket innan så det gick bra och jag är jättetacksam att min sambo fick vara kvar. Det hade varit jobbigt att vara helt själv, säger Sofia.
Innan det var dags för förlossningen. Hur kändes det att vara gravid under en pandemi?
– Det var ganska blandade känslor för mig, eftersom jag som lärare i Ale kommun stängdes av från jobbet redan i somras, på grund av restriktionerna. I början var det som en extra lång semester. Sedan var det ganska långtråkigt också att vara ensam hemma och inte kunna göra så mycket, berättar Sofia som ändå uppskattar att hon fick ta det lugnt i slutet av graviditeten och slapp att utsättas för smitta.
– Så jag tror att det blev en vinst för mig, även om det var socialt tråkigt.
Vad tänker du om föräldraledigheten och alla restriktioner som råder?
– Jag hade hoppats kunna vara med i mammagrupper och gå på babyrytmik, men det mesta är inställt så jag får tänka om lite. Via sociala medier har jag hittat några mammavänner som jag kan gå ut och promenera med. Har vi tur kommer vi att kunna gå på någon aktivitet innan min lilla bebis blir för stor, säger Sofia.
Vad har det allra tråkigaste varit med pandemin?
– Att min sambo inte fick följa med på ultraljuden. Jag blev väldigt rörd på det första ultraljudet när jag såg att någon rörde sig därinne. Att inte få dela den känslan, det var riktigt jobbigt, säger Sofia Olsson.
