Åsa Wulfberg tar över tjänsten som diakon i Ytterby kyrka när Sven-Börje Andersson går i pension efter 42 år. Foto: Anna Hedlund
Åsa Wulfberg tar över tjänsten som diakon i Ytterby kyrka när Sven-Börje Andersson går i pension efter 42 år. Foto: Anna Hedlund Bild: -

Åsa bytte läkarjobbet mot kyrkan

Åsa Wulfsberg trivdes utmärkt med läkarjobbet, men har alltid haft en längtan till kyrkan. För två år sedan tog hon steget dit och i januari blir hon ny diakon i Ytterby kyrka.

ANNONS
|

Om några veckor börjar Åsa Wulfsberg sitt nya jobb i Ytterby där hon också är född och uppvuxen.

Hon tar över tjänsten efter Sven-Börje Andersson som varit diakon i Ytterby i 42 år och nu går i pension. Själv har Åsa två år som diakon bakom sig, men många års erfarenhet som läkare i psykiatri och som psykoterapeut i KBT, kognitiv beteendeterapi.

– Jag trivdes väldigt bra med mitt jobb som läkare, men det har alltid funnits en tro hos mig och en längtan till kyrkan. Jag vände och vred på diakontankarna men till slut kunde jag inte bortse från dem, säger Åsa och berättar om sitt intresse för samtal mellan människor och hur hon kunde längta efter att få prata om annat än psykiatriska diagnoser.

ANNONS

– Det är så mycket som kan förändras i ett samtal. Man kan gå från ledsen till mindre ledsen under ett samtal och från tyngd till lättnad. Jag tror att det finns ett behov hos alla av att få prata om existensiella frågor och om livet som drabbar oss alla på olika sätt. Samtalet är en viktig uppgift för diakonen och det kan handla om vad som helst. Från att det är tufft i skolan för en tonåring, till att det är tungt när föräldrarna börjar bli gamla eller om tro och tvivel och meningen med livet.

Man behöver inte vara medlem i Svenska Kyrkan för att få prata med en diakon.

– Alla är välkomna och en diakon har tystnadsplikt.

Åsa har under hela sitt liv varit aktiv i kyrkan, främst i Kastalakyrkan men också i Ytterby kyrka. När hon växte upp var hennes pappa kantor i Romelanda kyrka, så man kan nog säga att Åsa Wulfsberg hade en gedigen kyrkvana redan innan hon blev diakon.

Efter utbildningen som avslutades 2018 har Åsa Wulfsberg varit diakon i Stenungsund. Nu ska hon istället jobba på sin hemort och kommer att möta en del människor i sitt yrke som hon redan är mer eller mindre bekant med.

– Det kan vara en fördel att folk vet vem man är, det kan göra att det blir mindre avstånd till att ta kontakt. Jag hoppas det i alla fall, även om det säkert tar ett tag innan jag kommer igång ordentligt, särskilt nu under pandemin.

Du kanske kan ta över en del av Sven-Börjes "kundkrets"?

– Haha, ja det finns säkert en kundkrets jag kan ta över. Sven-Börje har bland annat varit väldigt engagerad i äldreboendena och det arbetet kommer jag att fortsätta, liksom arbetet på Konktakten.

Förutom samtal med människor, vad gör en diakon på jobbet?

– Det är en bra fråga. Diakoni är lite luddigt, det var det även för mig. Man kan säga att diakoni är kyrkans omsorg om människan och en diakon kan göra väldigt olika saker. Jag tänker såhär; var behövs kyrkans omsorg, var finns utsattheten och nöden här i mitt område?

En diakon kan till exempel hålla leva vidare-grupper för människor i sorg, hålla språkcafé, öppna mötesplatser, dela ut matkassar, möta ungdomar i skolan eller följa med och hjälpa till i mötet med vården. En diakon kan också medverka i Gudstjänster, berättar Åsa.

– Att vara diakon innebär att dagarna kan se väldigt olika ut, säger Åsa Wulfsberg som börjar sin nya tjänst 11 januari.

Anna Hedlund

anna.hedlund@kungalvsposten.se

Åsa Wulfsberg

Ålder: 55 år

Bor. I Ytterby

Familj: Man, och tre vuxna barn med familjer

Bakgrund: Läkare i psykiatri, har jobbat i Kungälv, Ale och på Mölndals sjukhus, psykoterapeut i KBT, kognitiv beteendeterapi. Diakon sedan 2018.

Fritidsintressen: Promenader och aktiviteter utomhus. Baka surdegsbröd.

Läser just nu: Slutet på historien av Jan Guillou

ANNONS