Den service vi får är ju fortfarande inte i proportion till de pengar vi har betalat och betalar för kollektivtrafiken, skriver insändarskribenten apropå de ändrade zonerna.
Den service vi får är ju fortfarande inte i proportion till de pengar vi har betalat och betalar för kollektivtrafiken, skriver insändarskribenten apropå de ändrade zonerna. Bild: Catrin Hansson

Fortfarande undermålig service i förhållande till priset

Den service vi får är ju fortfarande inte i proportion till de pengar vi har betalat och betalar för kollektivtrafiken, skriver insändarskribenten apropå de ändrade zonerna.

ANNONS
|

”Djävulens allra vackraste trick är att övertyga er om att han inte existerar.”

Nu har jag aldrig varit religiöst troende på något vis men när Västtrafik helt plötsligt, i tidningar och folkmun, målas upp som hjältar när de ändrade zonerna slog det mig – djävulen lyckades.

Efter det att zonändringen trätt i kraft kan vi konstanterna:

Chaufförerna håller fortfarande inte tiderna. Jag fick någon slags Stockholmssyndrom idag när jag blev glad att en buss kunde vara tidig, sen var det ju bara synd att chauffören lämnade hållplatsen åtta minuter innan avgångstiden som stod på appen. Jag trodde vi hade en tyst överenskommelse att ni alltid ska vara nååågra minuter sena (vilket är sjukt i sig) – inte i tid – men definitivt inte åtta minuter tidiga. Som resenär blir det svårt att anpassa sig efter chaufförens känsla, speciellt om de nu ska börja bestämma sig för att åka tidigare.

ANNONS

Priserna är ju fortfarande absurda. Inte nog med att problemet ovan ALLTID har funnits – som nämnt är det praxis att bussarna i alla fall ska vara två-tre minuter sena, finns det en mängd olika frågetecken vart våra pengar har tagit vägen innan zonförändringen – den service vi får är ju fortfarande inte i proportion till de pengar vi har betalat och betalar. Om vi fokuserar på AB-periodbiljetterna (Kungälv-Göteborg) för 30 dagar kostar detta 1225 för vuxna, och generösa 920 kr för en ungdom. Portugal introducerade nyligen tågbiljetter som ska kosta cirka 500 svenska kronor, och som gäller över hela landet – medan vi firar och hyllar för att betala mer än det dubbla för ett månadskort som tar oss hela den långa vägen till Göteborg och hem igen.

Vi lever i en demokrati, men vad spelar det för någon roll när människorna i den är så villiga att nöja sig så att det kvittar lite hur illa behandlade de blir. (Såklart finns det undantag, men släpp ögonen från ”den gången chauffören sa god morgon”). Ännu mer problematiskt blir det när vi de facto inte har några alternativ som konsumenter, och låter oss bli utnyttjade av det enda vi har. Så visst, kul att det händer något med Västtrafik – men låt inte detta förblinda er för att de fortsätter att leverera undermålig service till ett alltför högt pris.

Sökande av annan kollektivtrafiktjänst

ANNONS